Signe Teresia Klæboe

Herren är herden Herren är min herde, mig skall intet fattas, han låter mig vila på gröna ängar; han för mig till vatten där jag finner ro, han vederkvicker min själ; han leder mig på rätta vägar, för sitt namns skull. Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig; din käpp och stav, de trösta mig. Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn; du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Godhet allenast och nåd skola följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall åter få bo i Herrens hus, evinnerligen. Denne teksten er hentet fra Den Svenska Psalmboken. Den var en gave fra Tärna Kyrka til Signe Magnusson, som var hennes pikenavn da hun ble konfirmert 28.6 1941. Psalmboken fulgte henne hele livet. I den fant hun styrke og trøst i motgang og tunge stunder. Da jeg skulle finne en passende tekst til mor Signes dødsannonse, slo jeg opp helt virkårlig i Psalmboken og der var Herren är herden. Det har gått drøyt tre uker siden mor Signe sovnet stille inn på Korgen omsorgssenter. Her jeg nå sitter heime i huset hennes på Hemnesberget er det stille. Helt stille. Og når alt er forbi Høres ingenting lenger Ingenting Og det høres Nils-Aslak Valkeapää